måndag 30 november 2009
Utställning i Västervik
torsdag 5 november 2009
Rapport och utställning

Hej igen!
Rapporten från vår utgrävning är nu klar. Titeln är hämtad från Hans Brandins artikel om vår utgrävning som fanns återgiven i Västerviks-Tidningen - "Inga lik i lasten". Rapporten är allt som allt på 92 sidor, tryckt i fyrfärg och kostar 110 kronor + porto.
Rapporten måste dock förbeställas innan den 20 november, därefter kommer den enbart att distribueras som svart-vita kopior. Beställningar mottas på följande email: joakim.goldhahn@hik.se
Resultaten av vår utgrävning kommer även att visas i form av en skärmutställning vid Högskolan i Kalmar (Nisbethska huset på Linnégatan 5) under december månad, samt på biblioteken i Västervik och Gamleby. Håll utkik i lokalpressen om datum.
Med de allra bästa av hälsningar
Joakim Goldhahn
tisdag 20 oktober 2009
Hej igen!
Jo, vi har i två veckor fördelat jobb, diskuterat tolkningar och skrivit på vår vetenskapliga rapport av utgrävningen från Lofta 148. Rapporten förväntas vara klar inom några veckor.
Vi jobbar också med en skärmutställning som skall bli klar om två veckor. Den skall sedan visas här i Kalmar och kanske även på biblioteken i Västervik och Gamleby.
När dessa arbeten är klara kommer ni finna en länk till rapporten på vår hemsida.
Tills dess, ha dé!
Vid pennan
Joakim Goldhahn
måndag 5 oktober 2009
Sten, sten och åter sten!
Allihopa!
torsdag 1 oktober 2009
Första dagen på sista veckan
Hej
Dagen började med färd mot Gamleby för en sista vecka vid vår skeppssättning. Väl framme vid tio-tiden fick några av oss studenter till uppgift att gräva ut två provrutor om 1x1 meter ca 50 meter bort från skeppssättningen. Professor Goldhahn som delade ut uppgiften tyckte att platsen vi skulle gräva på såg ut som en plats där någon form av byggnad kan ha stått. Med spadar och hackor i händerna begav jag mig tillsammans med Hanna, Lotta, Jon, Emma och vår nye vän Marco från Italien till platsen och mätte upp våra rutor. I hopp om att finna lite keramik satte vi spadarna i marken och började torva av rutorna.
Blöta av både svett och regn arbetade vi oss ned till matjorden där Emma plötsligt hittade en orange liten bit som vi genast trodde kunde vara keramik. Efter att ha frågat professor Goldhahn fick vi reda på att vår teori stämde, dock rörde det sig om lite modernare keramik och alltså inte keramik från bronsåldern. Vi sparade biten i en fyndpåse glada över att äntligen ha hittat något, även om det inte var ifrån bronsåldern. Det dröjde inte länge förrän vi hittade 6-7 småbitar till i samma jordlager.
Ulrika Söderström från Kalmar länsmuseum lärde oss ett knep för att se om det var keramik man funnit. Detta knep var att smaka på fyndet, fastnade tungan så var det keramik. Så resten av dagen satt vi och slickade på eventuella fynd.
Den andra gruppen har arbetat med skeppssättningen hela dagen. De har vänt på stora stenar och grävt under dem men även denna dag har varit fyndlös. På eftermiddagen började rekonstruktionen av skeppssättningen. Detta är vad vi ska fortsätta med under veckan.
Lovisa
söndag 27 september 2009
Sten, sten och sten – nämen titta en fotsula!?!
Nu är det bara en vecka kvar så håll tummarna för oss att vi ska hitta något mera fynd!
Ha det bra!
//Emma
torsdag 24 september 2009
Snuvad på “konfekten”?
Dagen började med besked om att regn och åska skulle dyka upp till eftermiddagen. Men vi möttes istället utav solsken och vindar, så vi började skyffla och kön till sållen växte sig längre och längre.
Jon stod vid sållen och tog emot spann efter spann och vi sökte igenom varenda sten efter spår utav gravgåvor eller människoben, men fortfarande inte ett spår.
Den sköna solen höll i sig till klockan två, precis som de utlovade på väderleksrapporten.
Då började det att blåsa och regna ordentligt och vi tappade sugen för att arbeta.
Vi har nu skalat av jorden på graven lager efter lager och gått väldigt försiktigt fram mellan stenarna, men efter lunch började Joakim och Fredrik ta i lite hårdare för att försäkra sig om att vi inte har missat något. De började i ena änden med att hacka sig ca 30 cm ner i marken och sedan ösa igen jorden bakom sig så att man skulle kunna få en rullande profil genom hela skeppet.
Men fortfarande inte ett spår, bara sten, sten, jord….och sten.
Nu är vi tillbaka på vårt mysiga vandrarhem och jag har precis ätit en mindre lyckad knaprig färdigsoppa till middag, nu är det dags att ta det lugnt och vila inför de sista spadtagen för veckan.
Men man säger ju att hoppet är det sista som lämnar en.
Jag tänkte även bjuda på lite bilder.
Sålla för hand är riktigt underhållande.
Sten vi rensat bort.
Hanna Keller