Hej igen!
En intresserad bloggläsare efterlyste via ett email till undertecknad en kulturhistorisk bakgrund till den skeppsformade stensättning vi gräver. Här kommer en kort sammanfattning:
Skeppet var en förutsättning för bronsåldern (ca 1700-500 f Kr). Koppar och tenn finns inte var som helst och för att göra brons krävdes inte bara dessa råvaror och metallurgisk kunskap utan också transporter av dessa råvaror till områden som saknade dem. Skeppet vart därmed en viktig förutsättning för bronsålderns ekonomi. Skeppet vart därmed en källa till makt, en statussymbol. Skeppet var också en social inrättning. Att paddla från Tjust till Skåne, eller andra trakter som hade kontakt med koppar- och tennproducenter i mellersta Europa, var ett företag som tog tid. Sedan skulle man hem igen. Det var därtill, av allt att döma, en riskfylld resa. Förutom vädrets makter så var en last fylld av brons sannolikt ett hett eftertraktat byte. Dylika esoteriska resor svetsade samman besättningen och skapade en värdenorm som var annorlunda än den verklighet som traktens bönder delade. Därifrån är steget inte långt till att det traderades historier, myter och legender om lyckosamma och inte fullt så lyckosamma resor. Skeppet vart en del av bronsålderssamhällets mytologi vilket bland annat Tjustbygdens många hällbilder vittnar om. Här är skeppet den viktigaste symbol som lyfts fram.
Skeppet var därmed ett fenomen som både var en förutsättning och ett medium för bronsålderns samhälle.
Det är därför inte så överraskande att vi även finner att skeppet utgjorde en central del av bronsålderns religion. Bland de äldsta avbildningarna av skepp vi har från bronsåldern finner vi den fascinerande solskivan från Nebra i Halle i Tyskland, daterad till cirka 1600 f Kr (se ovan). På denna bronsskiva har en rad guldfoliemotiv adderats. Bland dem något som kan tolkas som en sol, en måne och ett stiliserat skepp. Även en del stjärnkonstellationer avbildas, bland annat plejaderna.
Även i Skandinavien finner vi dylika avbildningar av skeppet. Här intog också hästen en viktig roll i en religion som centrerade sig kring solens dagliga och årliga återfödelse. Arkeologen Flemming Kaul har använts sig av skeppsavbildningarna på bronsålderns rakknivar för att rekonstruera bronsålderns religion. På dessa rakknivar finner vi en rad mytologiska djur avbildade – fiskar, hästar, fåglar, ormar – djur som verkar assistera solen på sin dagliga resa.
Solens dagliga resa enligt bronsålderns religion och mytologi såsom det återges på bronsålderns rakknivar (efter Kaul 2005).
Följer vi Kaul så tänkte sig bronsålderns människor att solen återföddes i öster om morgonen. Sedan drogs den upp över himlavalvet av en häst. Om aftonen då solen går ned i väster tog en orm vid och assisterade solen som då landade ombord på ett skepp. Om natten transporterades solen åter till öst på skeppet genom dödens rike i underjorden, varpå den kunde återfödas igen.
Skeppet under bronsåldern inrymmer därmed både ekonomiska, sociala, politiska och ideologiska aspekter. Skeppet var den nod som samhällets grundvalar vilade på.
Med tanke på skeppets centrala roll under bronsåldern, inte minst inom den religiösa sfären, så är det inte så förvånande att skeppet även uppträder som en gravform. Kosmologi och eskatologi, läran om själen, hör ihop. Det rör sig både om faktiska skepp som begravdes med döda liksom symboliska skepp som skapats av sten. De äldsta skeppsformade stensättningarna dateras till period III i Skandinavien, cirka 1300–1100 f Kr. De var vanligtvis fem till åtta meter långa och återfinns i form av stensatta gravrum som påträffats inuti rösen och högar. I samtliga fall rör det sig om brandgravar och skeppet symboliserade sannolikt den avlidnes sista resan ned i underjorden till de dödas värld.
Stenbundet skepp från Gotland.
Från och med bronsålderns period IV, 1100–900 f Kr, återfinns skepp som fristående gravmonument ute i landskapet. De är kända längs Sveriges brokiga kust, från Bohuslän i väst till Mjösjön utanför Umeå i norr. De stenbundna skeppsformade stensättningarna varierar i längd från en handfull meter upp till 45–50 meter. Gotland framstår som ett säreget område där omkring 450 skeppsformade gravmonument rests under yngre bronsåldern. Skeppsformade gravmonument fortsätter sedan att resas till och med sen vikingatid, tills det att kristendomen infördes som en allenarådande religion i Skandinavien.
I Tjust återfinns omkring 75 platser med skeppsformade gravar som vi kan förmoda tillhör bronsåldern. Möjligen återspeglar de 75 sociala enheter i form av gårdar eller gårdskomplex där en ledande storfamilj bodde (med upptill 20-30 personer). Tidigare har endast en knapp handfull av dessa monumentala gravar grävts ut i Tjust. De brukar innehålla brända kremerade ben, lite keramik och något litet bronsföremål. Från Mönsterås känner vi en gravurna i form av ett symboliskt hus. På Gotland har ett drygt dussin sådana husurnor påträffats i skeppsformade gravmonument och det vore ju naturligtvis ett uppskattat fynd under vår grävning på Brånestad gård!
Nästa vecka torde de första fynden från vår utgrävning dyka upp. Vad vi finner vet vi inte för stunden, och just det – att inte riktigt veta – är en av de mest förtjusande sidorna av att vara arkeolog.
Vid pennan
Joakim Goldhahn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar