Stävstenarna in situ.
Som den vetgirige läsaren noterat så saknas båda stävstenarna i den skeppsformade stensättningen som vi undersöker. Gravens egentliga längd är därför svår att bestämma. En av frågeställningarna för vår utgrävning berör därför möjligheten att avgränsa skeppet i för och akter. Vid framrensning av stenpackningen och genom att följa dess utrbredning tror vi att vi kunnat lösa detta, men mer om det senare.
Redan första grävdagen i måndags framkom en flat häll som väckte vårt intresse. Den låg strax nordöst utanför skeppet i det som vi tror är skeppets för. Hällen var cirka 80 centimeter lång och 50 centimeter bred och omkring 15 centimeter tjock. Kunde det vara en locksten till en urnegrav? Efter att rensat fram hela skeppet vidtog finputsning av stenpackning i fredags. I nordöstra hörnet synes stenpackningen fortsätta en bit in under grästorven. Då avgränings av anläggning är en dygd inom fältarkeologin bestämde Emelie och undertecknad oss för att utvidga vårt schakt (se foto ovan). Plötsligt påträffades ännu en flat häll som var 60 gånger 50 centimeter. Fredrik kommenterade att den var av samma bergart som den förra och då såg vi att de verkar passa ihop. Där låg vår stävsten!
Stävstenarna efter lite photoshopande...
Efter lite knep och knåp i photoshop så ser man att passningen är närmast perfekt. Noter dock att det inte är samma skala eller sida på stenen som visas ovan (ett foto är spegelvänd för att passningen skall framgå). Vi har nämligen inte rört dem ur sitt läge eftersom vi ännu inte mätt in dem. Stävstenen ifråga har varit omkring 1,40 m lång och 45–50 centimeter bred. Förankrad i marken torde den varit åtminstone en meter hög vilket skulle vara omkring 40 centimeter högre än de omgivande bordstenarna. Notera även hällens form vilken är mycket "stävlik". Det måste varit en präktig syn när den stod på sin plats!
Redan nu framgår det också att den ena stävstenen har en orginalyta i dess ena ända (se nedre delen i fotografiet ovan). Det tyder på att den brutits loss från en berghäll och att man därför medvetet valt ut denna häll för att framhäva stenskeppets monumentalitet. Stenens tjocklek och form skiljer sig även markant mot de övriga klumpstenarna som man använt till skeppets sidor. Möjligen har hällen skjutit ut lite för över och akter över så att monumentets skeppsform understrukits i dess arkitektur.
Det finns flera exempel på detta medvetna val av stävstenar och att dessa använts för att understryka de stenbundna skeppens arkitektur. De exempel som först kommer till mig är Ale stenar i Skåne, där man valt en kvartsitisk sandsten som hämtats 20 km bort, och Lugnaro i Halland. Den senare graven, som grävdes ut på 1920-talet hade också speciellt utvalda stävstenar som dessutom sköt ut lite gentemot bordsstenarna längs skeppets skrov.
Lugnaro i Halland (efter Lundborg 1972).
Troligen har stävstenen brutits bort av någon i trakten för att användas till en tröskelsten i en byggnad eller dylikt. Stenpackningen och stenarna placering vittnar om att stor kraft har använts, troligen med hjälp av en häst, och att stävstenen gått sönder vid denna händelse. Troligen gick det "bättre" med akterstenen för den har vi ännu inte hittat, men sökandet fortsätter...
Vid pennan
Joakim Goldhahn
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera