Söndag kväll...
...och snart är det dags för ännu en spännande vecka i Lofta. Men jag tänkte faktiskt berätta om vad som hände mig i onsdags eftermiddag, något av det häftigaste jag varit med om.
Efter att vi avslutat för dagen fick vi alla en guidad tur runt Karsimirsborg där Sven-Gunnar, Kenta och Roger har arbetat med att leta, belysa och dokumentera flera hällristningslokaler under veckan. Vi fick se både skepp, solkors och skålgropar i, låt säga, rätt så varierande storlek. Men nu till det som antagligen kommer bli ett av mina starkaste minnen från denna utgrävning.
Efter att turen var över dröjde vi alla kvar vid den sista hällen, jag lade då märke till att Roger stod och studerade hällens nedre kant. Nyfiken som jag är gick jag fram och frågade om han upptäckt något nytt. Och visst hade han det, efter att ha lyft undan lite mossa hittade han ännu en skålgrop. ”Borsta bort mer” sa jag ivrigt. Roger räckte istället över borsten till mig och började själv att lyfta på mossan med hacka och händer. När jag borstade undan jorden från hällen dök fler skålgropar upp och vi såg även hackade konturer som tillslut visade sig vara ett par fotsulor. ”Ställ dig upp och backa ett par steg” sa Roger. Jag reste mig och utbrast ”Oj, vad stora dom är!”. Fotsulorna visade sig vara av stl 42, ovanligt stora för just denna typ av ristning.
Under hela tiden bultade mitt hjärta i dubbel hastighet och adrenalinet pumpade i kroppen. Jag var faktiskt aktivt med och hittade ”nya” ristningar, ristningar som kanske inte setts av någon på 2000–3000 år.
Nattfoto av de nyfunna hällbilderna.
Efter detta förstår jag verkligen varför Sven-Gunnar, Kenta och Roger jagar hällristningar. Kanske får de, om de vill, en liten envis och nyfiken lärling i framtiden J
Kärlek!
Emelie Sunding
Hej Emelie och alla i fältet!
SvaraRaderaupplevelsen av upptäckten är vad alla arkeologer och amatörarkeologer och många icke-arkeologer verkar uppskatta mest i hänsyn till arkeologin. Det känns som egentligen är det inte så viktigt precis vad man upptäcker, so länge som man hittar grejor överhuvudtaget!
Detta är den mest kända upptäckt: On November 4, 1922, archaeologist, Howard Carter, discovered the sealed doorway, stamped with the name of Tutankhamun and quickly cabled his benefactor, Lord Carnarvon. Two weeks later, standing in front of his benefactor, as he opened the door to the tomb, Carter described the moment, when the “details of the room within emerged slowly from the mist” with Lord Carnarvon inquiring anxiously, “What do you see?” Carter said, “I see wonderful things.” (hämtad från http://carlos.emory.edu/wonderful-things-photographs)
Lycka till (och många fynd) nästa vecka!
Cornelius
Det där måste ha varit en riktigt riktigt häftig upplevelse.
SvaraRaderaÄr själv arkeologistudent på högskolan i Kalmar. Förra året så var jag och min klass nere i döserygg, i skåne, och grävde. Det var något av det häftigaste som jag har gjort i hela mitt liv. Hittade dock inte så mycket förens nästsista dagen då jag hittade en stor krukskärva som ingen förmodigen har tagit i på ett antal tusen år.. häftigt var det i alla fall.
Lyllos er som får vara ute och gräva.. vill också det.. :)